Jag övar framför spegeln, varje mening, varje ord.  Älskling det är livet som leker, det leker med oss nu.

Jag vet inte varför, men jag återvänder alltid hit. Det var väl nått vi gjorde, nått vi sa som förändrade mitt liv.

Hundra tusen ögon stirrar på oss, men ingen ser och hundra tusen röster skriker efter något mer. Och det fanns egentligen ingenting att fly från, bara inget mer att ge. Och det fanns egentligen inget mer att säga, det bara blev som det blev.

När man äntligen ser vem som drar i alla trådar, blir man aldrig mer rädd. Ändå är jag livrädd för att leva, men dödsrädd för att dö.

Jag granskar till och med mig själv genom dina ögon och jag hatar det jag ser.

Allt jag ville säga, det glömde jag ikväll. Allt jag ville vara, behöll jag alltid för mig själv.

Vi kan väl vänta tills imorgon och se vem som står kvar. Vi kan väl vänta tills imorgon, det händer nånting snart. Vi kan väl vänta tills imorgon, jag kan inte längre tänka klart…