Skulle ringa till Tele2 igår för att avsluta mitt abonnemang. Började med att sitta i kö i en kvart innan en kvinnoröst vänligt sa;
- Vi uppskattar din väntetid till 20-30 minuter.
Men för i helvete tänkte jag. Aja, lika bra att sitta här och vänta. Måste ju avsluta det idag. Väntade och väntade. Sen kommer hon tillbaka igen;
- Vi uppskattar din tid till 15-20 minuter.
Eh jaha. Lite bättre iaf. Satt och väntade lite till innan hon glatt meddelade igen;
- Vi uppskattar din väntetid till 10-15 minuter.
Nu är slutet nära tänkte jag efter 50 minuter väntande i telefonjävel. Efter ett antal pip kommer hon tillbaka;
- Vi uppskattar din väntetid till över 50 minuter.
Vad i hela helvetet! Blev så jävla arg att jag efter en hel ramsa med de absolut fulaste svordomar kan jag kunde komma på, slängde på luren och satte mig och tjura i soffan. Tänkte att jag ringer från jobbet imorn istället.
Så nu sitter jag här. Ringde och ringde tills kvinnan med rösten kom;
- Vi uppskattar din väntetid till 20-30 minuter..
Så där sa hon några gånger innan hon ändrade sig till 15-20 och tillslut vart det 10-15. Då helt plötsligt kommer en mansröst. Albin nånting nånting svarade. Han frågade om mitt personnummer. Då bryts samtalet. Helvete helvete helvete. Bara att ringa upp igen. Måste säga upp det idag.
Ringde igen och kvinnan babblade som alla andra gånger;
- Vi uppskattar din väntetid till 6-10 minuter.
Wohoo, vilken röta tänkte jag. Bara det att jag satt en kvart innan nån svarade. Det var inte Albin som svarade. Det var nån Markus. Denne Markus pratade med den segaste stockholmskan du nånsin kan tänka dig och verkade fatta ungefär lika mycket av avtalsblanketten som jag.
Inget stämde och vi fattade verkligen inget av vad nån sa.
Efter mycket om och men så gick han med på att säga upp det. Grejen är att jag aldrig hämtat ut det, för att idioten som knackade dörr hade lovat att skicka det hem till mig i Brandkärr.
Bara det att det kom hem till mina föräldrar i Mariefred (där jag är skriven) två månader senare. Så jag vägrade i stort sett hämta ut det.
Om det nu var så att modemet skickats tillbaka till leverantören så skulle han säga upp det. Så han skulle ringa och fråga lite snabbt.
Jag fick vänta kvar i luren. Jag väntade och väntade och hann till och med sortera en hel pärm innan han var tillbaka;
- Hej, grejen är den att jag sitter i kö. Jag väntar på att dom ska svara. Så du får vänta lite till.
Vänta lite till? Tjaa, varför inte. Jag har ju väntat hela dagen.
Jag väntade ungefär lika länge till, tills han kom tillbaka och han hade inte heller då fått tag på leverantörerna. Han sa iaf upp abonnemanget och avslutar det hela med;
- Då så. Då är det här abonnemanget avslutat, om tre månader. Var det något mer?
-Tre månader? frågade jag.
-Ja, tre månader svarade han.
-Aha, aja. Tack hej.
Kände bara fy fan för allt. Tre månader blir skit bra. Bara jag slipper er!
Så nu är det bara att vänta igen, tills dom där tre månaderna har gått...Suck..
M.
Som ni kanske märker är bloggen lite rörig. Linda har knåpat och detta är resultatet hittills :) kommer bli awesome när allt är klart! ♥
Jag övar framför spegeln, varje mening, varje ord. Älskling det är livet som leker, det leker med oss nu.
Jag vet inte varför, men jag återvänder alltid hit. Det var väl nått vi gjorde, nått vi sa som förändrade mitt liv.
Hundra tusen ögon stirrar på oss, men ingen ser och hundra tusen röster skriker efter något mer. Och det fanns egentligen ingenting att fly från, bara inget mer att ge. Och det fanns egentligen inget mer att säga, det bara blev som det blev.
När man äntligen ser vem som drar i alla trådar, blir man aldrig mer rädd. Ändå är jag livrädd för att leva, men dödsrädd för att dö.
Jag granskar till och med mig själv genom dina ögon och jag hatar det jag ser.
Allt jag ville säga, det glömde jag ikväll. Allt jag ville vara, behöll jag alltid för mig själv.
Vi kan väl vänta tills imorgon och se vem som står kvar. Vi kan väl vänta tills imorgon, det händer nånting snart. Vi kan väl vänta tills imorgon, jag kan inte längre tänka klart…
